Jag har tagit plats i baksätet där jag huserar med vår yngsta dotter. Hon sitter med lurarna i öronen och tittar på olika klipp på sin telefon. Vår mellan dotter tog förarplatsen och är den som kör just nu. Hon har skruvat på radion och spelar gladeligen musik på hög volym när hon kör. Min man sitter bredvid där framme eftersom han skyllde på att han annars skulle må illa. 

Vi har varit och hälsat på vår äldsta dotter på behandlingshemmet. Vi tog med henne på en minisemester från i torsdags till idag söndag. Vi har haft kul, mysigt och trevligt. Spelat kort, shoppat, ätit och druckit gott, skrattat, pratat, ja bara umgåtts. Det var så roligt att få rå om alla på en och samma gång.  Det betydde också mycket för våra andra döttrar att få se hur deras syster bor nu och hur hon har det på behandlingshemmet. 

Det jobbiga är alltid att lämna henne. Fast jag vet att hon har det bra där hon är känns det tungt i hjärtat att säga hejdå. Nu när vi har kommit en bit på väg börjar den känslan att släppa och jag ser fram emot nästa gång vi ska ses. 

 

Tack för denna gång och på återseende, jag älskar dig så mycket!