På besök
Jag har nyss vaknat. 
Några fina citat som du har satt upp på din garderob.
Allt är så stilla och tyst.
Jag lyssnar efter ljud.
Undrar vad klockan är.
Förstår att det är morgon eftersom ljuset letar sig in mellan rullgardinskanten och fönsterbrädan.
Jag hör svagt dina andetag.
Du sover gott i sängen precis intill.
Kedjetäcket jag har fått låna av dig vilar tungt på min kropp.
Det känns skönt.
Det lugnar och ger en slags ro i kroppen.
Du behövde det inte nu.
Jag ligger och tittar på ditt fina lilla ansikte. Det vilar så skönt på kudden.
Det ser fridfullt ut.
Fönstret är lite öppet och den kyliga höstluften har fyllt rummet.
Du har tagit en extra filt på dig.
Du fryser oftast och jag är alltid varm.
Om nätterna.
Korna råmar långt bort. Dom brukar stå nedanför fönstret. Kanske bonden har flyttat dom?
Inga andra ljud hörs här på
behandlingshemmet.
Det är lugnt, tyst och stilla.
Jag ser din arm. Den ligger och vilar på täcket som du har dragit upp under hakan.
Din sönderskurna lila arm. Så full av ärr. Den talar klart sitt tydliga språk.
Dina armar berättar för oss att ditt liv har varit tufft och svårt.
Jag vet.
Jag förstår.
Jag är din mamma.
Men du är på rätt väg. Fortsätt framåt.
Du är så duktig.
Du är så modig.
Du är så stark.
Jag beundrar dig, min kämpe! Håll ut nu! Det är inte farligt! Vi finns här! Vi väntar på dig! Du kommer att klara det!
Tillsammans kommer vi att klara det!
Jag älskar dig.
