Sommarlov och böcker
Jag försöker alltid läsa mycket när jag har sommarlov. Jag njuter verkligen av mitt sommarlov och att få dyka ner bland alla bra, spännande, roliga, sorgliga och läskiga böcker gör ju inte lovet sämre. Jag blandar min läsning med dokumentärer, romaner och lite andra slags "pepp-böcker" om livet i stort och smått. Jag älskar känslan när jag har köpt en ny bok. Känna på den, öppna den, bläddra igenom den likt en nyfunnen skatt. Sen när jag ska börja läsa, känslan när man få dras med in i en annan värld och få ta del av andra människors tankar och åsikter och ibland livsöden. Eller bara en härligt påhittad roman där man får uppleva euforisk kärlek för en stund. Ja, det är härligt!
Nu har jag precis läst en bok som heter "Zebraflickan". Det är en skildring om en flickas kamp som försöker frigöra sig från sin självdestruktiva demon som under många år drivit henne till självskador. Man får följa hennes tankar, hennes rädsla för att bli frisk och bortglömd, och hennes skam över sig själv. Men också lyckan när hon upptäcker att världen faktiskt bjuder på annat än självskador. Det var så många aha-upplevelser för mig som mamma i denna bok och det var så mycket jag kände igen. En sorglig men så viktig läsning som ger kunskap, förståelse och hopp! Jag fastnade direkt för en dikt i boken och den är till dig mitt älskade barn:
Säg mig lilla fjäril,
var har du varit?
Jag har ropat så länge.
Jag har varit här hela tiden, svarar fjärilen.
Men du har inte sett mig.
Du målade ju dina fönster med svart färg, och då ser man inga fjärilar.
Men säg mig lilla blomma,
var har du varit någonstans?
Jag har letat så intensivt.
Jag har funnits på marken i all evighet,
men du har blundat när du gått förbi.
Du var ju så rädd för att bländas av solljuset, och då ser man inga blommor.
Och du då, min vän,
Var fanns du när jag behövde dig som mest?
Jag grät ju så förtvivlat i saknaden efter dig.
Men lilla du, jag var ju här.
Jag stod ute i solen och väntade på dig,
men du tittade aldrig ut genom fönstret.
Och då ser man inga vänner.
Jag tänker efter en stund.
Tittar på allt jag plötsligt har fått,
och inser att det funnits i min närhet
men jag har aldrig vågat sträcka mig efter det, av rädsla att förlora det igen.
<3 <3 <3
Imorgon ses vi, min älskling! Jag längtar så mycket efter dig! Jag är så glad att du är där du är och att jag kan resa till dig för att hälsa på dig. Jag är så glad att du valde livet och att du nu ger det här en chans. Jag tror på dig! 
