Jag har en dröm som återkommer till mig ofta. Det är jag som har huvudrollen. Jag springer runt ute och letar. Jag springer i en gammal stad, i små smala gränder. Jag känner hur paniken i mig stiger. Känner svettpärlorna som letar sig fram i pannan.Jag sliter upp tunga gamla portar och jag letar i trappuppgångar. Mina skrik ekar, och jag får inga svar. Jag fortsätter vidare. Jag kommer till ett torg, irrar runt bland bänkar och blomlådor.Mitt hjärta slår så hårt. Jag kan inte hitta det jag söker. Jag ropar, men det finns ingen där. Det finns ingen någonstans. Vart jag än vänder mig så ekar tystnaden och tomheten.Jag kan inte tänka klart. Plötsligt står jag vid en hamn. Jag tittar ner över kanten och ser bara mörkt vatten.Jag blundar och ropar efter dig, mitt barn. När jag öppnar ögonen nästa gång är jag på väg ner i djupet. Jag känner mig lugn, men precis då kommer en hand och drar upp mig. Varje gång jag kommer upp ur vattnet så vaknar jag ur min dröm.

 

Varför kommer denna dröm till mig åter och åter igen? Vad betyder den? Jag vet inte, men jag är lika lättad varje gång jag vaknar och inser att det bara var en dröm.Jag har bestämt mig för att drömmen betyder att vi är långt ifrån varandra nu, men en dag kommer du tillbaka.

 

Jag är glad att vi kan prata i telefon, prata via sms, prata via snap chat, prata via skype. Då får jag se dig. Du har en sämre period just nu. Jag såg det på dig idag. Jag vill så gärna vara hos dig nu. Torka dina tårar. Massera din hårda nacke mjuk igen. Säga nåt lugnande och tröstande. Bara vara nära dig. Det kommer att gå över den här gången också intalar jag mig.

 

Jag. Är. Så. Trött. På. Allt. skrev du. Det. Kan. Jag. Förstå. skrev jag..

 

Jag ber tyst för mig själv: Snälla. Ge. Inte. Upp .En dag är du hemma igen.