Vi behöver acceptera livet som det är för att kunna göra en förändring. Att vi faktiskt slutar  slåss mot den verklighet som är. Det betyder inte att jag tycker att det som hänt är bra, utan bara att jag accepterar det som hänt. Om jag inte accepterar livet som det är, finns det risk för att jag blir bitter och fastnar i ett ältande över att livet är orätttvist. Då slutar man också att leva på riktigt och kan inte njuta av livet fullt ut. Acceptans kan vara den enda vägen ut ur ett helvete. 

 

Det tog många år innan jag förstod att jag var tvungen att acceptera att Fanny hade varit svårt utsatt för övergrepp. Det var inte rätt på något sätt och varför skulle hon få betala ett så högt pris när förövarna gick fria? Och varför kunde inte BUP ge henne rätt vård och behandling? Varför skulle jag hela tiden behöva slåss och kämpa med näbbar och klor för att få de personer som ansåg sig proffessionella, att förstå?? Jag fastnade i mig själv och Fannys vård och var så bitter över att det skulle behöva gå så långt som det faktiskt gjorde. TYckte verkligen att livet var så orättvist och detta kunde jag bara inte acceptera!!

 

Så en dag var det en dam på Patientnämnden som sa till mig: "Du måste släppa din aggression mot BUP och acceptera att det blev som det blev där. Gå vidare och se till att din dotter får bra vård nu, annars kommer du bli bitter."

Jag började tänka efter och sakta men säkert förstod jag vad hon menade. Att acceptera Fannys vård och behandling på BUP var inte samma sak som att jag tyckte att den var bra. Nej, absolut inte, men jag accepterade att det hade inträffat och det var en stor sorg, men nu hade jag gjort det jag kunnat, och behövde lämna det för att gå vidare. 

 

Jag gick vidare och fortsatte att strida för Fannys rättigheter. Jag har accepterat det hon har varit med om, men tycker fortfarande att det är förskräckligt och helt fel. Fanny är på väg tillbaka nu och vi  är alla så tacksamma att hon är där hon är idag. Fortfarande kämpar hon, och vägen är slingrig emellanåt. Men vi finns här, runt henne och behöver hon, så puttar vi tillbaka henne upp på vägen om hon råkar köra av i nån kurva.