Jag drar upp jackan så långt det går, upp under hakan. Drar på mig kapuschongen.
Vinden är kall och jag känner små lätta regndroppar i ansiktet.
Än verkar det som vi får vänta på vårvärmen.

Det känns skönt att vi lämnar några tunga vintermånader bakom oss och blickar framåt mot ljusare tider.

Det har hänt en del med dig.
Du gör framsteg. Bland annat har du gått vidare från den färdighetsträningsgrupp du gick i från det att du kom till behandlingshemmet, till en nu, mer avancerad färdighetsträningsgrupp.

Du har varit skadefri en längre period, törs i dagsläget inte skriva exakt dagar, men vet att du har kämpat/kämpar enormt hårt med det.

Du har fortsatt med din PE-behandling (traumabehandling) som jag också vet är ett oerhört tufft jobb för dig.

Du har även alldeles nyligen fått byta rum på behandlingshemmet, till ett rum som är mer självständigt för dig.

Det är många framsteg, och jag vet att du tycker det är lite läskigt.

Du kämpar och krigar varje dag (och natt) för att komma vidare i livet. Tänk så många gånger vi pratat om att du förtjänar att få må bra och ha ett gott liv. Du har inte riktigt hållt med oss och inte vågat leva på riktigt.

Jag hoppas att du nu hittat den rätta vägen, även om jag vet att det är låååångt kvar.

Jag vet också att du inte vill ha för mycket "heja-rop" på vägen, då din prestationsångest blir svår att hantera.

Men...
Jag vill bara säga att vi vet att du kämpar VARJE DAG, även då du har bra dagar.
Jag hoppas att de bra dagarna ska bli fler och fler.