Känslor
Nu har det gått två hela dagar och två nätter som min dotter har varit ensam på behandlingshemmet. Hur har det gått då? Nja, det var inte världens bästa start. Tyvärr. Lite för många små missar som för en människa med psykisk ohälsa blir väldigt stora. För den delen behöver du inte vara särskilt sjuk för att känna dig ensam i en helt ny miljö, med helt nya människor. Tror att vi alla vill bli riktigt bra omhändertagna de första dygnen. Väcker förstås många olika känslor i mig som mamma. Funderade hit och dit och jag och min man diskuterade hur vi skulle gå tillväga. Vi bestämde oss helt enkelt för att skriva ner det vi var missnöjda med och sedan ringa. Sagt och gjort. Eftersom jag är den som vill ha kontroll och sköter det mesta när det gäller vården av min dotter så ringde jag idag på eftermiddagen. Inget svar. All personal sitter alltid i möte på onsdagar. Då fick det bli mailen. Jag skrev ned allt vi kände på ett så bra sätt som möjligt. Jag fick ett bra svar ganska omgående och blev lovad att de skulle kolla upp en del saker till oss och återkomma imorgon.
Det känns mycket bättre nu när man har fått ur sig frågor och funderingar. Det är ju så viktigt att det blir bra nu. Det är verkligen jobbigt att sitta här hemma så långt ifrån henne och veta att allt inte är okej. Visst kommer det gå upp och ner och vara fruktansvärt jobbigt emellanåt, det är vi beredda på, men detta var något annat. Nu har vi iallafall gjort vad vi kunnat och kan släppa både irritation, frustration, ilska och ledsenhet för en stund.
För övrigt var jag tillbaka på jobbet idag efter en månad hemma. Det kändes kul att få träffa alla goa och glada barn igen. Det kändes inte som jag hade varit borta alls! Många kramar och glada miner blev det idag! Skönt! Tror jag har kört hela känsloregistret på en dag.
Vad skönt det känns när jag får prata med dig och höra din röst. Hoppas natten hos dig blir bra och att morgondagen kommer kännas okej. Du är så modig och klok! Jag är så stolt över dig älskade barn, vi hörs snart igen! <3<3<3
