Hon är livrädd förstås. Jag med. Jag har ju varit medberoende under alla dessa år och ständigt funnits vid hennes sida. Torkat blod, plåstrat om, ringt akuten, ringt Giftinformationscentralen, tröstat, delat medicin morgon och kväll, gömt medicin, vakat, övervakat, letat rakblad, ringt landstingschefer och kommunchefer, suttit på möten. Nu kommer det bli tomt. Jag kommer inte ha kontroll över hennes mående och inte kunna hjälpa henne om det skulle behövas. Men jag vet att hon är i trygga händer. Hon kommer till ett bra ställe med proffesionell personal som kan detta. Det känns skönt. Det är dags. Jag vet det, och jag tror verkligen på det här. Vi  måste låta det ta tid, både för min dotter och mig, att anpassa oss efter ett nytt liv nu. Det känns skönt, spännande, läskigt och roligt. 

Nu blickar vi framåt och jag önskar dig all lycka till! Jag kommer att sakna dig och längta ihjäl mig efter dig! Men jag vet att vi kommer att ses med jämna mellanrum. Vi har båda fullt upp med att jobba med oss själva, fast på helt olika sätt. Jag vet att du har det tuffaste jobbet, men åh vad jag tror att det kommer att vara värt det! Håll ut! Jag lovar att livet är helt underbart när man får må bra! Jag tror på dig och jag vet att vi är många här hemma som gör det! Vi väntar på dig!  

Ditt armband bär jag alltid på mig, men jag tycker det är du som är "MY HERO".