Tillbaka
Jag lutar mig tillbaka och blundar. Det är livat på tåget. Mycket folk. Många barn. Några kivas om vilken rosa färg det är på kjolen, några barn vill ha fönsterplstsen bägge två, barn som ropar mamma, mamma, mamma i brist på uppmärksamhet. Lite längre fram i vagnen är det två damer som pratar. Jag hör konuktören nu, han jobbar sig nedåt i vagnen, artigt och trevligt frågar han om biljetten. Med ens känner jag mig så trött. Känner hur varje del av min kropp blir tyngre och tyngre och hur jag börjar slappna av.
Jag har varit och hälsat på min dotter. Vi har haft en lugn och mysig helg. Roligt att få se hur hon bor nu. Få ta del av hur hennes dagar ser ut. Jag känner mig lugn. Jag vet att hon har det bra. Fint ställe och bra och omtänksam personal. Jag vet att de bryr sig om henne, tar hand om henne och ser henne. Just nu när hon som mest behöver det. Jag är tacksam för det. Samtidigt skenar tankarna iväg, hur ska det gå? Hur ska framtiden bli? Jag får påminna mig själv om det jag tidigare idag sa till min dotter. En sak i taget, inte stressa fram något, allt kommer att bli bra.
Jag tänker tillbaka på vår helg tillsammans och längtar redan efter nästa gång vi ska ses, min kloka modiga kämpe! 
