Det var dags nu. Hon kände att hon ville hem till sitt. Jag förstår henne såklart, men inom mig skriker känslan av att jag vill ha henne nära ifall något skulle hända. Men jag måste släppa taget, våga lita på henne, det är då hon växer.

Jag pratade med henne på telefon sent igårkväll, hon kändes glad. Jag hoppas så att natten har gått bra och att när dagen ljusnar så kommer det att bli ännu bättre. 

Du är en kämpe, du är så duktig, jag är så stolt över dig! Din tid kommer, håll ut, det blir bättre! <3