Sven Wolter sa något så klokt på tv igårkväll: "Du kan aldrig springa ifrån sorgen, den kommer alltid ikapp dig. Istället för att vända sorgen ryggen, vänd dig mot den och låt den komma in i din kropp och in i ditt system. Du måste lära dig leva med sorgen annars kommer den hugga dig med sina knivar i ryggen".

 

Det var så himla fint tyckte jag och det stämmer precis. Men det tar tid att lära sig leva med en sorg, det är det säkert många som kan hålla med om. När man väl lär sig det är det så mycket lättare på nåt sätt.

 

Jag har en sorg för att min dotter måste kämpa så hårt varje dag för att leva, jag har en sorg för att några människor berövade min dotter så mycket smärta genom ett grovt överfall, jag har sorg för att mina två andra döttrar inte har fått den tid av sin mamma under sin uppväxt som de har rätt till, jag har en sorg.

 

Idag accepterar jag det som hänt. Jag förstår att det inte hjälper att jag är bitter på den vård vi hade rätt till, men som vi aldrig fick. Vi måste blicka framåt och försöka lära oss så mycket vi kan om hur min dotter fungerar nu och hur vi kan hjälpa henne på bästa sätt. Det kommer att ta tid, det kommer att svaja, det kommer att vara blod, svett och tårar, men det kommer det att vara värt.

 

Min dotter har beskrivit hur det är och hur det känns att leva med Borderline. Det är så bra skrivet så om det är någon därute som vill läsa så länkar jag den sidan. http://ffannyramquist.webblogg.se/

 

För övrigt så går det toppenbra med min C9 kickstart, nu har de två första, värsta dagarna passerat och jag känner mig stark och energifylld! Får väl se om jag ror det hela i hamn, jag har ju sju dagar kvar...