Kämpa
Min dotter tar medicin varje dag för att fungera okej. Sen en ganska lång tid tillbaka kan hon inte ansvara för sina mediciner själv. Hon har ju självskadeimpulser och risken är för stor att hon då tar medicin och överdoserar, s.k intoxer. Detta beteende är ju också en slags självskada. Kroppen får jobba på högvarv för att försöka ta hand om all medicin som hon chockar kroppen med. Jag är förstås jätte orolig för hur många överdoser en kropp kan klara.
Igår när jag kom hem från jobbet upptäckte vi att min dotter hade hittat flaskan med sömnmedicinen, tagit den med sig och åkt hem till sin egen lilla lägenhet. Känslorna svajar, ilska blandat med ledsamhet, hopplöshet och frustration! Varför gör hon såhär?
Snabbt meddela syskonen om vad som hänt och sen åkte vi. När vi kliver innanför dörren hemma hos min dotter sitter hon på pallen i sitt lilla kök framför diskhon. Hon spottar och fräser. Hon har fått i sig medicinen redan och jag ringer Giftinformationscentralen som jag har inlagt i telefonen. Jag vet inte varför jag ringer egentligen? Jag vet ju ändå vad svaret blir.
Vi kom till akuten 17:45, in direkt och på tio minuter var hon uppkopplad på maskinerna. Denna medicin kräver varken att dricka kol el att magpumpas och det är ju skönt att slippa. Det gör heller inget om hon somnar vilket hon gjorde igår. Vissa mediciner får man inte sova på om man har överdoserat dem.
Klockan 1:30 blev det äntligen vår tur att träffa läkaren. Hjärtrytmen såg bra ut och likaså alla övriga prover. Nu vidare mot psykakuten. Vi gick under kulvertarna med en sjuksköterska som körde min dotter i rullstol och en väktare som måste låsa upp dörrarna. Nu skulle hon få träffa ytterligare en läkare för bedömning. 
Klockan 2:45 blev det vår tur och efter ett samtal, ytterligare väntan medan läkaren konsulterade med jourläkare, så bedömdes det att vi kunde åka hem.
Något trötta och vimmelkantiga klev vi ur taxin 3:45 för att så snabbt som möjligt komma i säng. För mig väntade jobbet om några timmar och jag behövde sova. 
