Några av de självdestruktiva handlingar min dotter har, är bl.a. att skära sig. När jag första gången upptäckte att hon skar sig gick hon i nian. Jag såg det på insidan av hennes anklar, längst ner på benen. De första tankarna var att jag undrade vad hon hade gjort sig illa på. Trodde först inte att hon gjort det med flit. Men vartefter tiden gick förstod jag vad det var hon höll på med, men visste inte vad jag  varken skulle göra eller säga. 

Den här första tiden när hon skar sig var det mest rispningar. Hon rispade med vassa föremål, som hon gömde i sitt rum. Tror att hon fortsatte rispande/skärande på överarmarna och sedan ner på underarmarna. Hon har även skurit sig på halsen och ner på bröstet vid några tillfällen. En gång vet jag att det gick sönder ett dricksglas i köket. Jag trodde att jag hade kastat bort alla skärvorna men hon hade hunnit plocka med sig till sitt rum och gömt i en liten låda där. Jag vet att jag, när jag hittade den, tog den och gick direkt och kastade bort skärvorna. Jag sa inget till henne. 

Min dotter rispade olika hårt så det blev förstås olika djupt. Vet faktiskt inte hur lång tid det tog innan hon började beställa rakblad på nätet men jag antar att det var när hon blev 18 år, före det kan man väl inte beställa själv.

När rakbladen kom in i bilden blev det helt andra sår. Allt som oftast måste de sys. Vet inte hur många gånger vi har varit på akuten och sytt. Man har lärt sig att känna igen personalen där och nu vet vi vilka som är skickliga på att sy dessa sår och vilka som är mindre skickliga på det. 

Ett annat destruktivt beteende är när hon själv plockar bort stygnen redan dagen efter det är sytt. Eller när hon rispar och skär i gamla sår. Det gör lika ont i mig varje gång hon gör detta. 

Hur känns det då att ha en dotter med sönderskurna armar? Jag tyckte det var jobbigt i början. Första somrarna och första utlandssemestrarna. Många stirrar, det  viskas och det pratas. Nu bryr jag mig inte. Det här är min dotter och jag älskar henne precis som hon är. Jag är stolt över att hon vill och vågar visa upp sig. Hon är lika mycket värd som alla andra och hon är inte farlig för allmänheten. 

Idag är det alla hjärtans dag och hela familjen och en av döttrarnas pojkvän var på Elite stadshotell och åt frukost. Det var en mysig start på söndagen men även ett mysigt avslut på en lugn och bra helg!